Min första egna ponny var faktiskt Lill Strumpa. Ett b-ponny sto som stått på ridskola, hon passade inte på ridskolan eftersom hon var för pigg och kastade av dem. Så hon såldes till mammas kompisar som driver ett försäljningstall. Så mamma köpte henne av dem för massa år sedan. Jag hade en låneponny då som vi fick lämna tillbaka då han var skadad. Åkte ned till min pappa under ett tag, och när jag kom hem stod min egna lilla ponny i stallet. Jag visste ingenting om detta, utan det blev som en chock för mig. Var så glad att jag började gråta. Hon var min, min egna älskade ponny.

Sockan som hon kallas är en liten (världens sötaste) ponny på 115 cm, svart/vit skäck och född 1997. Hon kunde inte så mycket när hon kom, och jag var rädd för att rida henne eftersom hon var för pigg. Men sedan efter ett år, då hade vi lärt oss känna varandra. Vi passade som hand i hansken. Vi litade på varandra. Hon och jag. Min allra bästa vän. Vi tävlade tom LB, sedan efter 4-5 år fick vi sälja henne pga. platsbrist. Jag grät, i flera veckor. Varje dag. Jag gråter än, varje dag. Det tar aldrig stopp. Jag saknar min ponny så in i nordens mycket..

Jag ångrar att jag sålde henne, i alla fall till dom mördarna!

Sockan fick tydligen spatt och mördarna tog bort henne, med spatt kan hästarna få ett liv ändå, ett bra liv. Man behöver inte rida på dem.

Jag gråter så j'vla mycket nu.. är så sjukt j'vla ledsen. Jag svek min vän, nu finns hon inte längre... Jag mår så himla dåligt, varje gång jag tänker på henne.. Jag vill inget berätta, för jag skäms så otroligt mycket att jag sålde henne dit. Dem är mördare. Dom sa inte ens något, isf hade vi köpt henne.. Jag hatar dem. :'( Min älskade vän.. min fina vän. :'(

Jag kommer aldrig glömma henne, älskade fina ponny :'( Kan inte förklara med ord hur mycket jag saknar henne.. Min bästa vän, jag kunde säga allt till henne.. :'( Vill inte skriva mer nu, orkar inte.. Mitt hjärta svider, det gör så otroligt ont.. Värker i hela kroppen. Jag kommer alltid älska henne, tills mitt hjärta slutar slå.

Världens finaste ponny, Vila i frid. Jag älskar dig, alltid, mest utav allt. Det vet du. :(

Min första egna ponny var faktiskt Lill Strumpa. Ett b-ponny sto som stått på ridskola, hon passade inte på ridskolan eftersom hon var för pigg och kastade av dem. Så hon såldes till mammas kompisar som driver ett försäljningstall. Så mamma köpte henne av dem för massa år sedan. Jag hade en låneponny då som vi fick lämna tillbaka då han var skadad. Åkte ned till min pappa under ett tag, och när jag kom hem stod min egna lilla ponny i stallet. Jag visste ingenting om detta, utan det blev som en chock för mig. Var så glad att jag började gråta. Hon var min, min egna älskade ponny.

Sockan som hon kallas är en liten (världens sötaste) ponny på 115 cm, svart/vit skäck och född 1997. Hon kunde inte så mycket när hon kom, och jag var rädd för att rida henne eftersom hon var för pigg. Men sedan efter ett år, då hade vi lärt oss känna varandra. Vi passade som hand i hansken. Vi litade på varandra. Hon och jag. Min allra bästa vän. Vi tävlade tom LB, sedan efter 4-5 år fick vi sälja henne pga. platsbrist. Jag grät, i flera veckor. Varje dag. Jag gråter än, varje dag. Det tar aldrig stopp. Jag saknar min ponny så in i nordens mycket..

Jag ångrar att jag sålde henne, i alla fall till dom mördarna!

Jag gråter så j'vla mycket nu.. är så sjukt j'vla ledsen. Jag svek min vän, nu finns hon inte längre... Jag mår så himla dåligt, varje gång jag tänker på henne.. Jag vill inget berätta, för jag skäms så otroligt mycket att jag sålde henne dit. Dem är mördare. Dom sa inte ens något, isf hade vi köpt henne.. Jag hatar dem. :'( Min älskade vän.. min fina vän. :'(

Jag kommer aldrig glömma henne, älskade fina ponny :'( Kan inte förklara med ord hur mycket jag saknar henne.. Min bästa vän, jag kunde säga allt till henne.. :'( Vill inte skriva mer nu, orkar inte.. Mitt hjärta svider, det gör så otroligt ont.. Värker i hela kroppen. Jag kommer alltid älska henne, tills mitt hjärta slutar slå.