Tårarna bara rann. Hon fick ta bort sin ponny då den blev utdömd. Jag har förlorat min bästa vän, min första ponny, den enda som någonsin kunde få mitt liv helt igen. Jag förstår hur hon känner sig, dock verkade hon dock inte så ledsen.. Hon skrev också.. (en sak som slog mig hårt i hjärtat)

Noa är ju till salu (:'() och snart kommer hon inte vara min längre på några år. Min kropp skriker så otroligt mycket bara jag tänker på det, jag vill ut ur min kropp, det svider i hjärtat och halsen. Tårarna rinner och jag mår illa. Jag vill inte. Hon är liksom den enda. Jag vill egentligen inte ha någon annan, men jag vill komma till toppen i hoppningen, jag kommer få hem en toppenhäst. Som jag kan nå toppen med.

Även fast hon inte står i stallet när jag kommer, när hon inte står i hagen när jag ska hämta henne, när hon inte gnäggar när hon ser mig, så kommer hon alltid finnas bredvid mig. Hon är min hjälpande hand. Hon har aldrig fått ett steg utan mig, när jag ramlat ihop och känt att det går inte, då har hon jämt stannat och väntat på mig. Peppat mig, fått mig att inse att jag kan lyckas.

Hon är guld värd. Även fast hon inte finns bredvid mig i verkligheten så har hon sina stora plats i mitt hjärta. Fattar inte hur jag kan. Känns som jag sviker henne, men som sagt.. hon är endast till salu till rätt hem.

Jag älskar henne över allt annat på jordklotet, hon är den som gjort mig. Som byggt upp mig efter varje gång jag fallit.. Utan henne är jag ingenting.. ♥

Allt känns så värdelöst ibland.. vill bara sjunka ned under jorden.

Anoda, det är hon som får mitt hjärta att slå varje dag, som får mig att le, andas och leva.

Jag kommer aldrig lämna dig. Aldrig..

Du är min bästa vän, den bästa man kan ha.. ♥